Skolböcker i religion brister i saklighet

Sveriges Interreligiösa Fredsråd tog under våren 2009 initiativet till en undersökning av läroböcker i religion för grundskolan. Fokseringen låg på nya religioner i Sverige. Den slutliga rapporten som skickades till Utbildningsdepartementet, Skolverket och berörda förlag visade på bristande kunskaper och insikter i beskrivningen av en del av de nya religionerna.

Den svenska religiösa kartan har förändrats i grunden under de senaste 30 åren och det är naturligtvis av största vikt att man i dag får korrekt kunskap om vilka religioner som finns representerade i vårt land. Tyvärr måste vi i det avseendet konstatera att skolböckerna inte alls är tillräckliga.

Här redovisar vi en inledande text som tar upp några av de problem som finns med skolböckerna. I slutet av artikeln finns en länk till hela rapporten.

Mycket av den litteratur som idag används i undervisningen om olika religioner och religiösa uttryck är inte bara opartisk utan håller även mycket hög kvalitet gällande saklighet. Det finns dock ett viktigt undantag från detta och det gäller framställningen av moderna religionsbildningar, nya religiösa rörelser eller, som de ofta benämns, sekter.
En granskning av den litteratur som framställs för att användas i undervisningen avslöjar stora brister när det gäller saklighet och opartiskhet rörande det nyreligiösa fältet. Särskilt framställningen av de nya religiösa rörelserna måste anses vara undermålig.

Brist på saklighet
I många framställningar av nya religiösa rörelser verkar kravet på opartiskhet och saklighet vara undantaget. Att framställa dessa grupper som problematiska sker nästan alltid utan undantag. Detta är i sin tur ett antagande som måste ifrågasättas om så alltid är fallet.
Men många framställningar går längre än så. Det finns många exempel på att de nya religiösa rörelserna beskrivs som oärliga, manipulativa, farliga och destruktiva. Det går ibland så långt att de till och med framstår som svekfulla och bedrägliga och som att dessa grupper inte är att betrakta som några ”riktiga” religioner.
Detta är alarmerande. Här frångår man ständigt de regler och de principer som gäller för opartiskhet och saklighet i andra sammanhang, det tycks inte vara några problem alls att medvetet åsidosätta dessa grundregler när det gäller de nya religiösa rörelserna.

Föreställningar och myter
Det finns många förklaringar till att detta fenomen har uppstått men ett par huvudsakliga anledningar förtjänar att lyftas fram. En förklaring till att framställningen av dessa grupper är så bristfällig är den allmänna uppfattning som idag finns kring dessa grupper. Runt sekter finns ett stort antal föreställningar och ”myter”. Dessa upprätthålls framförallt genom medier som återkommande publicerar historier om individer som på något sätt kommit att ogilla den religiösa grupp de tidigare tillhört och som vill beskriva den i ett allt annat än positivt ljus. Denna bild upprätthålls även av att det finns ett antal sammanslutningar vars huvudsakliga mål är att peka ut ett antal religiösa grupper som suspekta och ogiltigförklara dem.

Särbehandling
En annan anledning är att när det gäller dessa grupper så får utrymmet inte vara allt för stort. Detta faller sig naturligt eftersom dessa är minoritetsgrupper och inte stora världsreligioner. Men detta är inte ett skäl till att behandla dessa nykomlingar på ett annat sätt än när andra religioner skall beskrivas. När de nya religiösa rörelserna beskrivs så görs det med referens till ovan nämnda kontext vilket medför att gammal information och föråldrade föreställningar ges företräde före uppdaterad forskning. 
Det verkar även som att när de traditionella religionerna skall beskrivas så ger man ett stort utrymme åt att beskriva och lyfta fram dessas heliga texter. Men de nya religiösa rörelserna verkar inte ens ha några texter som författarna tar del av eller refererar till. De nya religiösa rörelsernas texter är fullständigt frånvarande vid beskrivningen av rörelserna vilket ger uppfattningen att dessa inte alls har några heliga skrifter eller att dessa skulle vara av mindre betydelse.

Ensidig beskrivning
Men att förlita sig till journalistiskt material eller material från motståndare till dessa grupper eller att inte ta hänsyn till deras texter skulle lätt kunna korrigeras med att låta grupperna själva få ta del av och komma till tals när de skall beskrivas. Det är inte ovanligt utan snarare önskvärt att exempelvis låta representanter från olika världsreligioner vävas in i beskrivningen eller få komma med synpunkter på det som framställs. Men så är inte fallet när det gäller de nya religiösa rörelserna. Man låter aldrig dess företrädare komma till tals med att presentera sitt perspektiv. Att överhuvudtaget ta kontakt med dessa grupper verkar inte alls förekomma. Inte heller verkar författarna våga närma sig dessa, till exempel genom att träffa dem.

Effekter som berör eleverna
Allt detta får en mängd oönskade konsekvenser. Dessa grupper kommer att betraktas med misstänksamhet, eller i vissa fall uppfattas de inte ens som religiösa. Men tre effekter som har direkt med eleverna att göra förtjänar här att sättas i fokus.
Den första berör de barn och ungdomar som växer upp inom dessa grupper. När dessa läser och får veta att den religion, som inte bara deras föräldrar utan även deras närmsta vänner tillhör, karaktäriseras som inte bara bedräglig utan även direkt farlig är det inte svårt att lista ut att de kommer att känna sig utsatta och utpekade, ja till och med direkt stigmatiserade. Att få veta att ens föräldrar tillhör en ”sekt som hjärntvättar och tar alla medlemmarnas pengar” är inte bara osant och fördomsfullt utan kan drabba ungdomar med existentiell problematik. Detta är mycket allvarligt och inte något som kan förbises eftersom dessa utpekas i undervisningen som annorlunda och avvikande.

Omvärdering på universitetet
En annan konsekvens är att elever som läser vidare vid högskola eller universitet tror att de besitter korrekta kunskaper om de nya religiösa rörelserna. Denna uppfattning och dessa ”kunskaper” överensstämmer inte alls med vad de möter på högre utbildning. När dessa studenter fortsätter att beskriva nya religiösa rörelser på samma sätt som de lärt sig på gymnasiet även på universitetet så leder detta tveklöst till ett underkänt resultat. Undervisningen på exempelvis Stockholms universitet skiljer sig så pass mycket att elever som presterat höga betyg på gymnasiet och anser sig vara väl pålästa om de nya religiösa rörelserna helt och hållet måste omvärdera sina kunskaper. Detta leder även det till en mycket oönskad problematik där i princip studenternas kunskaper om detta område måste påbörjas på nytt.

Avspänt förhållande till samhället
En tredje och ytterst graverande konsekvens är att vi får ett samhälle där det utbildas elever som riskerar att betrakta religiösa minoritetsgrupper med misstänksamhet och på ett fördomsfullt sätt. De nya religiösa rörelserna har efter cirka fyra decennier av närvaro i det svenska samhället kommit att få ett avspänt förhållande till sin omgivning. Förhållande till det svenska samhället har efter år av samvaro kommit att avmattas och spänningen till samhälleliga institutioner och myndigheter är i stort obefintliga idag. Att inte ta hänsyn till dels till detta faktum och även likställa dessa grupper med många andra betydligt mer radikaliserade grupper är både missvisande och inkorrekt.

Skriven av Peter Åkerbäck, fil. dr. vid Stockholms Universitet

För att se hela rapporten, gå till http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/su/document/download/resource_document/3965