Fredsrådets sammankomst den 25 januari 2005 hölls under rubriken ”Min religion” i Kristen Vetenskaps lokaler i centrala Stockholm. Vi fick lyssna till två talare.
Vi antecknade följande: Först var det Monsignor Ghattas Louis från Melkitiska katolska kyrkan som berättade om denna andliga rörelse som inte är så känd för oss svenskar. Den tillhör den östliga delen av den kristna kyrkan. Ordet melkiter kommer från arameiskan och betyder kung eller kejsare. Alla som ställde sig på kejsarens sida kallades melkiter.
Melkiterna spelade en betydande roll i den tidiga kristendomen. Vid delningen mellan öst och väst intog melkiterna en neutral ställning och fortsatte att ha bra relationer med båda Rom och Konstantinopel. Deras strävan har varit att återförena den östliga kyrkan med den västliga. Melkiterna har samma liturgi som de ortodoxa. Enda skillnaden är att melkiterna är katoliker.
- Vi är stolta över att vara katoliker, men vi är inte romersk-katoliker, förklarade Msgr. Ghattas.
Melkiternas hopp var att de skulle spela rollen som brobyggare mellan katolicismen och den ortodoxa kyrkan, men hittills har de inte lyckats med detta.

Därefter talade Parvez Manzoor om islam i Sverige. De första muslimerna (som grupp) kom till Sverige efter andra världskriget, det var tatarer från Ryssland. Den första muslimska församlingen kom till 1949. Då var det en ren familjeangelägenhet. Därefter började andra grupper att anlända. Parvez, som kom till Sverige från Pakistan 1963, var själv mycket engagerad i muslimska aktiviteter under perioden 1976-84. Det var en mycket aktiv period då man också bildade Sveriges Muslimska Förbund.
Han drog parallellen till Katolska kyrkan och beundrade deras organisation. Påvens ofelbarhet innebär att han är den sista instans som tar avgörande beslut. Muslimerna har ingen sista instans. Muslimerna lärde sig att det är viktigt att organisera sig i Sverige och de har visat att de inte är sämre än andra organisationer på att få del av den statliga bidragskakan.

Det finns tre riksförbund som samarbetar, bland annat för att kunna få statliga bidrag. Hans egen reaktion är att det inte är bra vara statsbidragsberoende, men utan medlemsavgifter har man inte så mycket att välja på. Muslimerna kommer från många olika länder: Bosnien, Turkiet, Albanien, Iran, Irak, Somalia etc. Många är sekulariserade muslimer och inte så sällan blandas det kulturella och det religiösa. Exempel på detta är Svenskt-albanskt islamiskt center eller Gambianska-islamiska kulturella föreningen.
Muslimerna vill bli inlemmade i den svenska gemenskapen men samtidigt behålla det islamiska. När det gäller framtiden tror Parvez Manzoor att så kallad blågul islam kan göra sig synlig genom att de kulturella skillnaderna minskas efter två-tre generationer. Däremot går de religiösa skillnaderna djupare. Det är, enligt Parvez, oerhört viktigt att diskussionen mellan de olika religionerna hålls vid liv. Den västliga civilisationen får inte ge upp. Samtalet måste fortsätta.