Kunskap bra – samtal och dialog bättre!

En uppskattad sista programpunkt vid Sveriges religiösa fredsråds årsmöte den 30 mars var Christer Hedins anförande på temat "Nya religioner, främlingsfientlighet och fördomar i Sverige". Hedin, religionshistoriker och universitetslärare i Stockholm som också varit verksam vid Sveriges radio, har bland annat givit ut boken Bibeln och koranen (Verbum 2002).

–Varför finns det fördomar? frågade Hedin inledningsvis i sitt anförande. Han citerade i sammanhanget ur Ibsens pjäs Vildanden, i vilken en av rollfigurerna säger: "Tar man ifrån en människa hennes livslögn tar man ifrån henne viljan att leva." Varje människa är, enligt detta resonemang, i behov av en uppsättning fördomar som bekräftar hennes allmänna livssyn ("livslögn" med en elakare term) för att över huvud taget orka leva.

Handen på hjärtat går vi nog litet till mans omkring i livet med ett antal fördomar, menade Hedin. Det behöver inte alltid vara fel. Ordentligt fel blir det emellertid om dessa våra fördomar går ut över andra människor, sådana som inte delar våra egna värderingar. Religionshistorien kan härvidlag erbjuda en rik exempelflora.

–Historien om fördomar i Sverige efter den lutherska reformationen har mest handlat om katolicismen, konstaterade Christer Hedin. Katoliker har således ofta beskrivits som "fanatiker", "krigshetsare" och så vidare.

Efter Uppsala möte 1593 var det till och med belagt med dödsstraff i Sverige att övergå från protestantismen till katolicismen, vilket ett antal svenska konvertiter – bland dem Södertäljes borgmästare Zacharias Anthelius, som avrättades 1624 under Gustaf II Adolfs styre – tvingades erfara.

Christer Hedin

Christer Hedin

Som exempel på en bok som innehåller antikatolska fördomar och generaliseringar nämnde Hedin Fältskärns berättelser av Zacharias Topelius. Ett modernt exempel i samma genre menade Hedin vara boken Inte utan min dotter; här är det dock islam som demoniseras.

I dessa tider, då "Kriget mot terrorismen" dominerar det internationella politiska och militära skeendet, är det naturligt att islam, och särskilt dess extrema variant islamismen, kommer i blickfånget. Ofta är då frestelsen stor, icke minst i media, att göra grova generaliseringar. Hedin anförde i sammanhanget ett självupplevt exempel från sitt värv som religionslärare vid universitetet:

–En elev kom till mig och sade sig vilja skriva en uppsats om "kvinnan i islam." Jag ställde då frågan vilken av islams en halv miljard kvinnor vederbörande ville skriva om…

Även forskningen, menade Hedin, har bidragit till generalisering, schablonisering och stereotypisering. Som exempel angavs rader av västerländska forskare som velat motivera kolonisationspolitik. Ett gångbart argument bland andra har då varit att de koloniserade folken måste styras med fast hand "för sitt eget bästa".

Historien uppvisar talrika exempel på konflikter där religion varit ett bärande element.

–Det finns risk för konflikt inom den religiösa sfären då de flesta uppfattar den egna religionen som sannast. Som motivation till korstågen hette det "Gud vill det". Och visst är det tillåtet att upphöja sin egen religion. Men när den egna övertygelsen går ut över andra, då finns det anledning att fråga sig vad Gud verkligen vill!

Hedin ansåg emellertid, att även om det finns många exempel på krig och konflikter med religiösa beståndsdelar, så är det sällan själva religionen som är grundorsak till konflikten. Ett modernt exempel härvidlag är naturligtvis konflikten i Irak, som enligt Hedin är ett talande exempel på medias generaliseringar.

–Irak är ett land som skapades av britterna efter Första världskriget genom att de tre regionerna Mosul, Bagdad och Basra förenades i en statsbildning. Det har givit upphov till en rad komplicerade problem. Men i media talas det nästan bara om motsättningarna mellan shia– och sunnimuslimer. Liknande förenklingar förekommer i fråga om Libanon.

Avslutningsvis menade Christer Hedin att det är viktigt att sätta sig in i andra religiösa företrädares perspektiv.

–Visst kan det vara bra med kunskap, men det hjälper inte mycket om människor inte vill ta till sig kunskapen. Det bästa är kanske att människor från olika trosriktningar träffas och diskuterar och på så sätt lär sig förstå varandra genom samtal och dialog.
Comments