Inledning: Hans Karlsson, ordförande i Sveriges Religiösa Fredsråd.

Detta är den första större konferensen som arrangeras av Sveriges Religiösa Fredsråd. Eftersom vi befinner oss i ett uppbyggnadsskede kommer vi att fokusera vår verksamhet kring några punkter. De är följande:
• Att skapa möten och dialog mellan företrädare för olika trossamfund.
• Att sprida saklig information och kunskap kring religioner i Sverige.
• Att medverka till andlig förnyelse och vitalitet.

Det finns de som påstår att Gud är död. I vårt land har Gud sakta men säkert trängts bort och andligheten har hamnat långt ner på prioriteringslistan. Samhällsproblemen ska lösas med hjälp av politik, ekonomi och vetenskap. Samtidigt noterar vi att många människor är utbrända och stressade, att våra ungdomar mår dåligt och känner sig ensamma, de har inga vuxna att prata med.
I sådana lägen räcker det inte med några politiska penseldrag, eller att förflytta pengar mellan olika statliga och kommunala myndigheter. Det krävs att vi når människans andlighet och att vi lyfter fram sådana värden som förlåtelse, försoning, rättvisa, tolerans och generositet. Jag skulle vilja påstå att de stora religionernas budskap om kärleken till vår nästa är en förutsättning för vår överlevnad.

Den här konferensen fokuserar på dialogen, mötet, kommunikation, förståelse, det ska finnas tid för lyssnande men också möjlighet att ge uttryck för era egna åsikter i de avslutande diskussionsgrupperna.
Vi kommer först att ha en kortare session med en rapport från ett inter-religiöst fredsinitiativ i Mellanöstern. Judar, kristna och muslimer försöker samverka för att nå fram till den till synes ouppnåeliga freden. Hittills har alla försök varit förgäves, politiska och militära aktioner har inte räckt till för att lösa konflikten. En av de judiska deltagarna uttryckte saken så här: vi har redan en politisk vägkarta (roadmap) – nu behöver vi också en andlig vägkarta.
Hans budskap var också entydigt: det är viktigt att ni kommer till oss, representanter från olika religioner. Det ger oss hopp.
Vi är Sveriges Religiösa Fredsråd, men tycker ändå att det som görs i Mellanöstern har en viss koppling till vår egen situation. Därför ger vi här en kortare rapportering.

Huvudpunkten i vårt program är den svenska situationen. När jag växte upp på 50- och 60-talet var det här landet ett enreligionssamhälle. I skolan studerade vi kristendomskunskap.
Men det samhället kommer vi aldrig att få tillbaka. Sedan 1970-talets början har Sverige tagit emot 1,5 miljoner människor som har sitt ursprung i andra länder och andra kulturer. Många av dem har också fört med sig andra religioner än den kristna.
Detta gäller förstås inte bara Sverige, även andra delar av Europa har förändrats dramatiskt under de senaste 25-30 åren. Det är en ny värld som öppnat sig framför våra ögon. Världen har krympt ännu mer genom informationsteknologins genombrott och framtidens samhälle lär vara multikulturellt och multireligiöst - antingen vi vill det eller inte.
Slutsatsen: vi måste lära oss att samexistera. Det kommer att gälla i Mellanöstern, men det är i lika hög grad en uppgift för oss här i Sverige. Hittills har vi haft svårt att hantera den nya situationen.
Vi vill diskutera var vi befinner oss i dag och vart vi är på väg. Vad kan de religiösa företrädarna göra för att underlätta och utveckla denna samexistens? Vi har ingen anledning att peka finger åt något håll utan måste börja med att rannsaka oss själva. Vad kan du och jag göra? Hur kan vi påverka de religiösa ledarna? Vilken är deras roll?

Välkomna!

                                                                       1 2 3 4 5 6  Nästa >