Religionsforskaren Bertil Persson gav därefter sitt
perspektiv från ett nära 40-årigt studerande av religioner i Sverige.
Han var medförfattare till skriften ”Kulter, sekter, samfund” som kom ut
redan 1970, en kartläggning av ett 80-tal mindre trossamfund som då
utgjorde Sveriges religiösa undervegetation. I sin kommande bok
”Andlighetens vägar i Sverige” utför han en närgången granskning av hela
landskapet, cirka 430 olika trossamfund.
- Kartläggningen av Sveriges religiösa undervegetation och
kristendomsämnets övergång till religionskunskap i slutet av 60-talet
påverkade inte Sveriges religiösa landskap i någon större omfattning.
Det som däremot åstadkom de stora omvälvningarna orsakades av influenser
utifrån, sade Bertil Persson.
Den första genererades av den så kallade ungdomsrevolten i slutet
av 1960-talet, protesten mot den själlösa betongvärlden. Den hade sina
djupaste andliga rötter i hinduismens och buddhismens livs- och
människosyn. Intresset för öst och väst blev ömsesidigt. Kvalificerade
lärare från öst kom till väst med dokumentär kunskap och
religionsintresserade från väst reste till öst för att inhämta
direktkunskap.
Nyandliga rörelser i bokstavlig mening, miljörörelser – Miljöpartiet –
och freds- och hälsovårdsrörelser kan nämnas som konkreta följder av
denna närkontakt.
- Samtidigt med denna process kom i slutet av 1960-talet vågor av
flyktingar från Främre Orienten. De kallade sig själva ”assyrier”. Det
visade sig snart att både de och vi hade i stort sett noll kunskap om
vem de egentligen var, sade Bertil Persson.
Alla
”assyrier” sa sig vara kristna. Det visade sig snart att det var en
halvsanning. Många var mycket riktigt kristna men splittrade på nio
olika kyrkoriktningar, åtskilliga var muslimer, flertalet kurder var
parsister, några få var druzer och mandéer (Johannes-Döparen-rörelsen).
Med dessa invandrare kom hela Främre Orientens värld oss nära, historia,
kulturliv – inte att förglömma matkulturen – religion och språk.
Mitt i detta har de senaste årtiondena inneburit ett
kunskapslyft, enligt Bertil Persson och han anger fyra punkter: vi har
kommit alla de historiska religionerna nära, vi har deras heliga
skrifter tillgängliga, vi har kommit ”Det vi kallar Gud” närmre och vi
har fått en andlighetens renässans, speciellt av de andliga värden som i
takt med materialismens stigande övertag har fått ge vika.
En analys av de internationella nyandliga rörelserna visar hur de
var för sig och ofta tillsammans är inriktade på att återerövra
kunskapen om hela människan, återerövra betydelsen av kärnfamiljen,
återerövra respekten för det ekologiska samspelet och den globala
miljön.
Slutligen höjde han ett varningens pekfinger:
- Det som generellt utmärker Sverige just nu är en skrämmande
brist på kunskap om vad varje trossamfund dokumentärt står för, sade
Bertil Persson.
Motståndskraften mot förklädda experter är liten. Den ena boken
efter den andra om trossamfund och andliga rörelser produceras – med få
undantag är de skrivbordsprodukter av personer som gett sig själva
mandat att vara sakkunniga, utan att i sitt författarskap ha samverkat
med trossamfunden.
<Föregående 1 2 3 4 5 Nästa >
