Temat för Sveriges Religiösa Fredsråds symposium i Sundbybergs Folkets hus den 19 november 2006 var "Religionen och människan – vad är en människa enligt kristendom, judendom, islam?"
De tre representanter för respektive religion som deltog – Maynard Gerber, kantor i Judiska församlingen i Stockholm, Eva Maria Blom, präst i Svenska kyrkan i Kista, Hamid Valsan, imam i västra Stockholm – bidrog i hög grad till att kasta ljus över frågan.

Robert Carleson, vice ordförande i fredsrådet, inledde efter ordföranden Hans Karlssons hälsningsord med en kort orientering om den italienske 1400-talstänkaren Giovanni Pico della Mirandola, företrädare för en upplyst renässanshumanism.
Medan 2000-talets humanism har ateistiska förtecken var Pico och hans samtida starkt förankrade i sin Gudstro.
"Pico ansåg", sade Robert Carleson, "att alla gamla stora filosofer var uttolkare av Guds visdom; han såg alla religiösa traditioner som yttringar av 'den enda traditionen' och ansåg att människans frihet är grunden till människans värdighet."

De tre religionsrepresentanterna höll därefter var sitt inledningsanförande, varefter följde en stund där den talrika publiken inbjöds att ställa frågor.
Maynard Gerber är judisk kantor (präst), vilket innebär att han bland annat officierar vid begravningar. "I samband med begravningar", framhöll Gerber, "infinner sig ofta tankar om meningen med livet och döden. Vad är en människa? I samband med Förintelsen såg man verkligen vad en människa är kapabel att göra i fråga om ondska. I Första Moseboken står det dock att Gud skapade människan till sin avbild. I traditionell judendom finns övertygelsen att däri ligger att människan skapades med en fri vilja. Vi kan väja att göra det goda eller det onda., men vi kan och bör låta det goda inom oss segra."

"När jag officierar vid begravningar brukar jag säga, att människan i sin egenskap av nära nog ett gudaväsen har en enorm kapacitet. Enligt judendomen har Guds vilja uppenbarats i de fem Moseböckerna, där Mose ofta talar till israeliterna om vad de upplevt tillsammans under den 40 år långa ökenvandringen. Mose säger, 'valet är ert, välj det goda eller det onda, men det är ni som måste välja'. Det innebär ett stort mänskligt ansvar. Ofta går vi fel, men ibland går vi också rätt. Mötet här i dag upplever jag är ett stort steg i rätt riktning, härigenom kan vi främja fred och förståelse på jorden."
Enligt Gerber var judendomen, den äldsta av de tre religionerna, mer en religion av handling än en religion av tro.

Eva Maria Blom är präst i Svenska kyrkan och dotter till Ingmar Ström, som var biskop i Stockholm och aktiv när det gällde att skapa förståelse över religionsgränserna. Blom betonade det judendom, kristendom och islam har gemensamt och erinrade om att "det dubbla kärleksbudet", även kallat "den gyllene regeln" i kristen tradition ("Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem"), ursprungligen har en judisk bakgrund ("allt vad ni inte vill att människorna skall göra mot er det skall ni inte heller heller göra mot dem").
Likaså tron enligt Första Moseboken att människan skapades till Guds avbild och har en fri vilja. Hon framhöll: "Jesus var en lärd person i den judiska traditionen, och i judendomen har alltid funnits en dialog mellan olika inriktningar. Inom kristendomen har det varit vanligt att vi genom stridigheter av olika slag sökt få fram vilken inriktning i kristendomen som skall få råda, även om det i dag är mer samstämmighet. Problemet är när en inriktning säger sig ha monopol på sanningen, då blir det farligt." Hon betonade att ingen människa vet hela sanningen och att detta manar alla till ödmjukhet.

Hennes viktigaste budskap föreföll vara att även sekulariseringen, som är så påtaglig i det moderna Sverige, kan innebära något gott.
"Det finns en positiv utveckling också i sekulariseringen. Musik, konst, teater är själsliga företeelser. Kyrkorna har inte monopol på andlighet och kärlek. Till och med marknadsföring i näringslivet kan innebära något andligt, till exempel i form av 'avspark' inför en kampanj. I min egen församling , Kista, har vi upplevt en utveckling som innebär att svenskar flyttar ut och invandrare flyttar in. I dag tillhör 8 000 av 25 000 församlingsbor Svenska kyrkan. Jag upplever att invandrarna fått fart på mycket, det framtvingar möten med till exempel muslimer och katoliker."

Dock, framhöll Blom, har den nya situationen lett till sämre ekonomi, och det blir allt svårare att ha 20 anställda som Svenska kyrkan i Kista har i dag. Men också detta kan leda till något positivt, menade hon: "Det är något friskt att kyrkans makt blir mindre, eftersom denna makt tidigare i mångt och mycket användes till att förtrycka människor. Vad som fortfarande finns kvar i kyrkliga sammanhang är saker man gör gemensamt, till exempel gudstjänstfirande och riter som dop och begravningar." Det viktigaste, ansåg hon, är att vara nära människorna i deras vardag. Det stöd som kärlek och andlighet ger kan en präst förmedla i varje situation och är därför inte begränsad till en predikan i ett kyrkorum.

Hamid Valsan, imam i Stockholms-området, framhöll inledningsvis att Koranen talar om eller till människan – "Adams barn" – genom profeten Muhammed. "I synnerhet", framhöll han, "riktar sig Koranens budskap till de svaga och utsatta. Människan lever dock inte bara av bröd utan också av ande. I de islamska heliga skrifterna, Koranen och Hadith, framgår det vidare att Gud gett sig till känna genom människan och skapelsen. Människan är insatt att vara Guds ställföreträdare på jorden."
Liksom övriga talare poängterade imamen det paradoxala i människans natur – hon har kapacitet att göra stora ting, men hon kan också, om hon stänger Gud ute, göra bottenlöst onda ting. Det uttryckte Hamid Valsan så, att "människan har skapats orolig". För att komma i kontakt med Gud, framhöll han, är det viktigt att människan vänder sig till Gud i bön: "En människa som ber för inte bara sig själv utan också för sin omgivning kan skydda 100 personer omkring sig. Genom bön får också människan den vägledning hon behöver. Vi kan inte åstadkomma något utan Guds ledning, men vi måste också göra något själva."

Enligt Koranen är jordelivet å ena sidan ett gyckelspel, men å andra sidan också en "trampolin till nästa liv": "Vi bör leva detta liv som om vi skulle dö i morgon och göra det bästa vi kan. Vi skall sträva efter Guds behag och agera som om vi hade Gud framför oss. Den som vill komma till Paradiset enligt Koranens mening måste visa god karaktär – det duger inte att fasta och bedja och sedan bete sig som en skurk! Samtidigt säger Koranen att vi inte skall fästa alltför stor vikt vid jordelivet utan gå igenom detta som om vi vore förbipasserande."
Här kan man erinra om orden i en känd kristen sång: "Jag är en främling, jag är en pilgrim, blott en afton bor jag här…".
Det viktigaste i ett större perspektiv, menade Hamid Valsan, är att förbättra förhållandet mellan människan och Gud; förbättra förhållandet mellan människa och människa; förbättra förhållandet mellan människan och miljön.

Efter de tre religionsföreträdarnas anföranden följde frågor och inlägg från publiken. En talare med kristen bakgrund ansåg att presentationen hade varit för "utslätad" och att det finns stora skillnader mellan religionerna, något som inte kom fram i anförandena.
Övriga talare anknöt emellertid till de betydande likheter som trots allt finns mellan judendom, kristendom och islam. Och det vore ju konstigt annars – samtliga dessa tre religioner är monoteistiska, utgår från trosfadern Abraham och har sitt ursprung i Mellersta östern.
En frågeställare från publiken frågade Maynard Gerber hur det judiska folket har klarat att hålla fast vid sin tro och sina traditioner trots Förintelsen och all övrig förföljelse genom historien. Gerber besvarade denna fråga så: "Den frågan har jag ofta själv ställt mig. Ett svar är att mitt folk verkligen trott på förbundet mellan judarna och Gud. En central tanke i judisk religion är att Gud beskyddar sitt folk, något som gäller också de sekulariserade judarna här i Sverige. Kanske har vi trott på vårt eget värde."
Eva Maria Blom inflikade här att den judiska familjesabbaten förmodligen spelat en stor roll för att bevara den judiska identiteten. Det kom också fram vid diskussionen att den judiska kvinnan (makan, modern, systern) spelat en central roll för att bevara det judiska arvet.

Flera talare tog upp den pågående sekulariseringen. Robert Carleson hade svårt att förstå hur en representant för kristendomen kunde bejaka sekulariseringen. Maynard Gerber menade å sin sida, att en sekulariserad person har svårt att hitta det rätta svaret på de viktiga frågorna. Eva Maria Blom vidhöll emellertid sin uppfattning, att det kunde ligga något gott också i sekulariseringen eftersom det andliga inte är begränsat till kyrkorna.
Hamid Valsan ansåg att i det långa loppet kan bara Gud döma, detta alldeles oavsett vilka uppfattningar vi människor må ha: "Det finns de som lever sitt liv i orättfärdighet men slutligen dör som helgon. Och tvärtom. Det finns alla varianter."
Syftet med fredsrådets höstsymposium var att lyfta fram människans andliga sida och belysa denna utifrån de tre abrahamitiska religionernas perspektiv. De flesta närvarande var säkert överens om att det syftet uppnåddes genom ett stort engagemang från såväl de tre religionernas representanter som från publiken!

Text: Tommy Hansson