Av pastor Niels Lundgreen

Vi vill ha fred, alla vill ha fred. Om man tittar på Internet så hittar man tusentals grupper som vill ha fred. Trots att så många vill ha fred, så vet vi fortfarande inte hur vi ska nå dit.

Den danske filosofen Sören Kierkegaard sade: ”Vi lever våra liv framåt, men begriper det bakåt”.

Vi måste reflektera över det som varit, våra misstag i historien. Vi kan inte bara låtsas som om de inte betyder inte något. Eller tro att tiden ska läka alla sår, så att allt automatiskt kommer att vara glömt och förlåtet.

Vi behöver en grundval för förlåtelse, annars kommer inget att hända.

De kristna har delats upp i en massa olika samfund. Jesus var den historiska grundvalen. Varför? Vi talar om och tror på Jesus. Varför?

Jo, därför att han kom för att göra något underbart för de människor som levde i hans närhet. Vi vet inte så mycket om hans barndom utan får nöja oss med det vi vet om hans tre år av offentligt liv. Han kom inte på grundval av något som redan var etablerat utan han kom som en vanlig människa.

Han talade ord av kärlek och blev en förebild genom sitt sätt att leva.

Vad skulle Jesus göra i dag om han levde här på jorden? Vad vill Gud att vi ska göra?

När Jesus levde talade han om kärlek, fred och försoning. Han gick till ”fel” människor. Han gav allt han hade till dem som inte hade någonting alls. Men till slut fick han betala ett högt pris. Oavsett om vi förhåller oss till Jesus som gudomlig, Guds uppenbarelse i människan Jesus, eller som profeten, eller som det bästa exemplet på livsstil och medmänsklighet, så kan vi inte strunta i honom.

Hur skulle vi behandla honom i dag? Om vi träffar en person som bryr sig om oss, som kan lyssna och trösta oss, då skulle vi stå i kö för att bjuda in honom till vårt hem. Detta är det arv vi fick genom Jesus.

Kristendomens problem började efter att den blev statsreligion i Rom på 300-talet. Där började delningen. Sanningen är att inte alla kristna kan uppskatta varandra. Vi har inte bara problem med andra religioner utan också svårigheter i samlevnaden mellan kristna.

Ska vi lära oss något från historien? Hur skulle Jesus framträda idag ?

Han skulle gå till de människor som inte ropar efter honom. Han skulle tala om kärlek, vänlighet och fred, och han skulle vara en förebild genom sitt sätt att leva.

Kristendomen har försökt att skapa en imperialistisk världsreligion som alla måste acceptera och buga sig inför. Detta har varit drömmen för många kristna grupper genom historien. Men jag kan inte se en sådan vision i Jesu ord.

I stället borde vi göra det som Jesus gjorde. Ingen kan säga att ”jag har den enda sanna religionen”. Gud älskar alla människor i världen. Gud skapade mänskligheten och visade oss kärlekens väg. Hur kan vi påstå att vi älskar Gud om vi inte visar godhet gentemot våra bröder och systrar i den här världen?

Jag har inte alltid tillhört pingstkyrkan. Jag tillhörde en annan grupp och trodde att Gud bara älskade mig och min religion. Men en dag kände jag att Gud var långt borta från mig. När jag berättade det för mina ledare, sade de att jag var vilse. De försköt mig: du kan inte vara medlem. Från Gud kände jag något annat, han sade: jag älskar dig.

Efter detta fick jag en sådan kärlek i mitt hjärta till människor, och jag har inbjudit människor från alla religioner till mitt hem. Nu är mitt hem i centrala Köpenhamn en Fredsambassad. Ni är alla välkomna att besöka mig och min hustru, vi ska ta hand om er och dela allt med er.

Vi har slitningar mellan olika religioner. Men titta lite närmare på människorna, de kanske har en annan tro än din egen, men de är folk precis som du och jag, de är pappor och mammor, de är gamla människor och de är ungdomar som har hela livet framför sig. Vi måste göra något för att skapa ett samhälle där vi kan leva tillsammans i fred.

En kvinna planterade träd i Afrika för länge sedan. Nu har hon precis i dagarna blivit belönad med Nobels fredspris. Hon heter Wangari Maatha och tillhör Green Belt Movement. Hon började med något mycket enkelt, men det växte och kom att ha stor betydelse för människorna inte bara i hennes land utan för hela kontinenten. Hon var bara en människa, men en människa med kärlek i sitt hjärta kan förändra världen.

Vem av oss här kommer att spela en avgörande roll i vårt samhälle? Vem kommer att plantera ett träd, eller hela de som är sjuka eller öppna vägen för samtal mellan främlingar.

Vi behöver många sådana människor, låt oss kalla dem Ambassadörer För Fred. Vi strävar inte efter Nobels fredspris utan vi strävar efter ett större fredspris, i uppfyllelsen av Jesu ord:

”Saliga är de som stiftar fred, för de ska kallas Guds barn.”