Vårda relationerna i äktenskapet, respektera varandra, välj att göra saker tillsammans inom familjen, våga vara förälder och ta tid för barnen.
Det var några av de synpunkter som framkom vid konferensen ”Familjen – en utmaning i det sekulära samhället” som arrangerades av Sveriges Interreligiösa Fredsråd och Svenska Fredsfederationen söndagen den 31 januari i Folkets Hus, Sundbyberg.

I sitt inledningsanförande konstaterade Hans Karlsson, ordförande i Sveriges Interreligiösa Fredsråd, att Sverige har kallats Landet Annorlunda. I rapporten ”Vilka är annorlunda? – om invandrares möte med svensk kultur” som kom för ett par år sedan knöts värderingarna i 80-talet länder samman utifrån två huvuddimensioner. För det första går det en skiljelinje mellan vad författarna kallar ”traditionella” respektive ”sekulära värderingar”.  För det andra går en skiljelinje mellan överlevnadsvärden och frihetsvärden.
Sverige ligger i topp när det gäller frihetsvärden, exempelvis positiv syn på öppenhet, tolerans och respekt för andra människor. Men vi är också mest extrema och har en låg uppslutning kring traditionella värden som familj, religion och nationell identitet. Bara Japan når högre i sekulära värden.
- Dagens konferens tar sin utgångspunkt just i mötet mellan trossamfund som står för en starkt traditionell familjesyn och det sekulära svenska samhället, sade Hans Karlsson.
Hur hanterar man den oundvikliga påverkan som sker när nästa generation går genom det svenska skolsystemet under 10-12 års tid? Vilken är föräldrarnas roll och hur agerar trossamfunden? Är det lättare/svårare i dag för ungdomar att följa föräldragenerationens värderingar?

"Tror att äktenskapet är evigt"
Inbjudna talare var Klaus och Monica Berntpaintner från Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, populärt kallad Mormonkyrkan, och Joseph Ousi från Syrisk-Ortodoxa Kyrkan.
Klaus och Monika har varit gifta i 15 år, de har tre barn som är 13, 11 och 9 år gamla.
Av deras framställning kan man dra slutsatsen att mormonkyrkan är framgångsrik när det gäller att ge sitt budskap vidare till nästa generation. I Sverige har rörelsen vuxit från cirka 500 medlemmar på 1950-talet till dagens drygt 10 000.
- Vår starka tilltro till familjen grundar sig i vår tro på att äktenskapet är evigt, det går bortom döden. Vi tror också att det är den ultimata källan till glädje och utveckling. Vi växer när vi blir föräldrar och utvecklar vår förmåga till empati, sade Klaus Bernpaintner.

Trygga barn som kan välja sin egen tro
- Det är självklart att vi vill förmedla vår tro och våra värderingar till våra barn, men lika klart är att de ska bli självständiga individer med hög integritet som kan välja sin egen tro och att de själva väljer att följa vår tro. Åtminstone är det vårt mål, sade Monica Bernpaintner, som arbetat som lärare och hon konstaterade att i skolvärlden talar man mycket om trygga barn.
- Mobbning är ju ett aktuellt tema. Där handlar det om att stå emot grupptryck och det gör de som är trygga i sig själva. De behöver inte ge sig på andra.

Har en tydlig modell
Mormonkyrkan har en tydlig modell som man följer när det gäller familjelivet. Den kan sammanfattas i några centrala punkter:
Hela familjen går i kyrkan varje söndag.
Det finns också aktiviteter i kyrkan under veckan.
Varje familj har en kväll tillsammans, en hemafton.  Då sker undervisning, men det ska också vara roligt och man lär sig att uppskatta att vara tillsammans.
Uppmuntran att göra andra saker tillsammans i familjen, exempelvis gemensamma måltider.
Man försöker förbereda barnen när det gäller teman som tas upp i skolan där man som trossamfund kan ha en avvikande uppfattning.
Se till att det finns samtalstid mellan föräldrarna samt mellan föräldrarna och barnen.
Därutöver finns regler som man följer: ingen te, kaffe eller alkohol. Inget sex före äktenskapet.
- Vi hoppas att våra barn kan bli så starka att de kan följa den här vägen. När det gäller avhållsamhet från exempelvis te och kaffe är det nog lättare i dag än det var förr. Det finns en hälsotrend i samhället och en större acceptans för att människor är olika, sade Klaus Bernpaintner.

Kom till Sverige 1967
Joseph Ousi kom till Sverige 1967 som flykting från Turkiet, han tillhörde den första gruppen av syrianer som anlände till Sverige. Den syrisk-ortodoxa kyrkan kom igång med sin verksamhet här 1970. De första församlingarna fanns i Hallonbergen i Stockholm och i Ronna i Södertälje. I dag har kyrkan 46 församlingar spridda över landet.
Det finns många aktiviteter som arrangeras av kyrkan. I Hallonbergen har man till exempel bön varje morgon och kväll.
Man uppskattar att det finns cirka 100 000 syrianer i Sverige.

Starka familjeband i flera generationer
De har tagit med sig sin kultur till Sverige och den innefattar bland annat väldigt starka familjeband. Familjen är en institution som inbegriper minst tre generationer och man är van att göra många saker tillsammans. Det inkluderar också att gå i kyrkan.
- Det är klart att vi har blivit påverkade av det svenska samhället. Förr höll familjerna ihop mer och skilsmässor var i stort sett otänkbara. Nu accepterar till och med kyrkan att man får skilja sig, sade Joseph Ousi.
Han framhåller att kyrkan har en viktig roll i samband med giftermål.
- Det är viktigt att makarna respekterar varandra i äktenskapet. Från kyrkans sida försöker vi att hjälpa till med rådgivning och betonar att det gäller att tänka långsiktigt, att inte ta förhastade beslut.

Gudstjänster på arameiska
Han är orolig över hur skolorna fungerar i Sverige, framförallt bristen på respekt.
- Det är klart att ungdomar mår dåligt när det fungerar på det här sättet. Både föräldrarna och skolan måste ta mer ansvar för att öka tryggheten, sade Joseph Ousi.
Han har varit gift sedan 1975, hans fru är också av syriansk börd och de har fem barn mellan 23-33 år.
- Vi känner oss som svenskar, Sverige är hemma för oss. När det gäller barnen måste vi föräldrar visa dem hur livet fungerar. I den undervisningen har också kyrkan en viktig roll, men när barnen växer upp är det svårare att motivera dem att gå i kyrkan.
- Ett av våra största problem är att vårt gudstjänstspråk är arameiska, och våra barn förstår kanske bara fem procent av arameiska, sade Joseph.

Fråga om äktenskapet
Efter de båda presentationerna följde en frågestund där publiken också hade tillfälle att medverka.
En fråga handlade om äktenskapen hos den syrisk-ortodoxa kyrkan.
- I gamla tider var det arrangerade äktenskap. Nuförtiden träffas ungdomarna i samband med olika aktiviteter och pratar själva med varandra. De väljer själva.
- Kyrkans roll är att hjälpa dem att förstå betydelsen av äktenskapet, och att ta god tid på sig innan de beslutar sig för giftermål. På samma sätt försöker vi hjälpa till om det uppstår problem i ett äktenskap så att man kan undvika skilsmässa.

Dags att flytta hemifrån
Mormonkyrkan är känd för sitt ihärdiga missionsarbete och att man rekommenderar ungdomar att åka utomlands för missionsarbete. Hur fungerar detta?
- Missionsuppdraget är på två år och man blir tilldelad ett land. Man får betala själv, så det gäller att samla ihop pengar eller i bästa fall få hjälp av sina föräldrar.
- De unga männen brukar åka iväg när de är 19 år medan kvinnorna kan åka vid 21 års ålder. Jag skulle gissa att cirka 50 procent av de unga männen väljer att fullfölja en mission, sade Klaus Bernpaintner.
Det finns regler som man följer som missionär. En av dessa är att aldrig vara ensam, man har sin missionärspartner vilket innebär att man lär sig att samarbeta. Dessutom byter man partner med jämna mellanrum. Det är en nyttig erfarenhet.
- En annan viktig del i missionärsaktiviteten är att man måste flytta hemifrån. Man får ta steget att lämna pappa och mamma ordentligt och ta ansvar för sitt eget liv, sade Monica Bernpaintner.

Förmågan att hantera tid
Hon reflekterade också över rapporterna om att ungdomar mår dåligt.
- Jag tror att det har att göra med bristen på tid eller vår bristande förmåga att hantera tid.
- I dag är det lätt att ungdomar sitter dygnet runt framför datorn eller tv:n. Sedan undrar vi föräldrar varför barnen inte lyssnar på oss. Om vi låter andra uppfostra våra barn blir det som blir, sade Monica.

Sammanställt av Hans Karlsson
Foto: Simon Persson