Vårda relationerna i äktenskapet, respektera varandra, välj att göra
saker tillsammans inom familjen, våga vara förälder och ta tid för
barnen.
Det var några av de synpunkter som framkom vid konferensen
”Familjen – en utmaning i det sekulära samhället” som arrangerades av
Sveriges Interreligiösa Fredsråd och Svenska Fredsfederationen söndagen
den 31 januari i Folkets Hus, Sundbyberg.
I sitt inledningsanförande konstaterade Hans Karlsson,
ordförande i Sveriges Interreligiösa Fredsråd, att Sverige har kallats
Landet Annorlunda. I rapporten ”Vilka är annorlunda? – om invandrares
möte med svensk kultur” som kom för ett par år sedan knöts värderingarna
i 80-talet länder samman utifrån två huvuddimensioner. För det första
går det en skiljelinje mellan vad författarna kallar ”traditionella”
respektive ”sekulära värderingar”. För det andra går en skiljelinje
mellan överlevnadsvärden och frihetsvärden.
Sverige ligger i topp när
det gäller frihetsvärden, exempelvis positiv syn på öppenhet, tolerans
och respekt för andra människor. Men vi är också mest extrema och har en
låg uppslutning kring traditionella värden som familj, religion och
nationell identitet. Bara Japan når högre i sekulära värden.
- Dagens
konferens tar sin utgångspunkt just i mötet mellan trossamfund som står
för en starkt traditionell familjesyn och det sekulära svenska
samhället, sade Hans Karlsson.
Hur hanterar man den oundvikliga
påverkan som sker när nästa generation går genom det svenska
skolsystemet under 10-12 års tid? Vilken är föräldrarnas roll och hur
agerar trossamfunden? Är det lättare/svårare i dag för ungdomar att
följa föräldragenerationens värderingar?
"Tror att äktenskapet är evigt"
Inbjudna talare var Klaus och Monica Berntpaintner från Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, populärt kallad Mormonkyrkan, och Joseph Ousi från Syrisk-Ortodoxa Kyrkan.
Klaus och Monika har varit gifta i 15 år, de har tre barn som är 13, 11 och 9 år gamla.
Av
deras framställning kan man dra slutsatsen att mormonkyrkan är
framgångsrik när det gäller att ge sitt budskap vidare till nästa
generation. I Sverige har rörelsen vuxit från cirka 500 medlemmar på
1950-talet till dagens drygt 10 000.
- Vår starka tilltro till
familjen grundar sig i vår tro på att äktenskapet är evigt, det går
bortom döden. Vi tror också att det är den ultimata källan till glädje
och utveckling. Vi växer när vi blir föräldrar och utvecklar vår förmåga
till empati, sade Klaus Bernpaintner.
Trygga barn som kan välja sin egen tro
- Det är
självklart att vi vill förmedla vår tro och våra värderingar till våra
barn, men lika klart är att de ska bli självständiga individer med hög
integritet som kan välja sin egen tro och att de själva väljer att följa
vår tro. Åtminstone är det vårt mål, sade Monica Bernpaintner, som
arbetat som lärare och hon konstaterade att i skolvärlden talar man
mycket om trygga barn.
- Mobbning är ju ett aktuellt tema. Där
handlar det om att stå emot grupptryck och det gör de som är trygga i
sig själva. De behöver inte ge sig på andra.
Har en tydlig modell
Mormonkyrkan har en tydlig modell som man följer när det gäller familjelivet. Den kan sammanfattas i några centrala punkter:
Hela familjen går i kyrkan varje söndag.
Det finns också aktiviteter i kyrkan under veckan.
Varje
familj har en kväll tillsammans, en hemafton. Då sker undervisning,
men det ska också vara roligt och man lär sig att uppskatta att vara
tillsammans.
Uppmuntran att göra andra saker tillsammans i familjen, exempelvis gemensamma måltider.
Man
försöker förbereda barnen när det gäller teman som tas upp i skolan där
man som trossamfund kan ha en avvikande uppfattning.
Se till att det finns samtalstid mellan föräldrarna samt mellan föräldrarna och barnen.
Därutöver finns regler som man följer: ingen te, kaffe eller alkohol. Inget sex före äktenskapet.
-
Vi hoppas att våra barn kan bli så starka att de kan följa den här
vägen. När det gäller avhållsamhet från exempelvis te och kaffe är det
nog lättare i dag än det var förr. Det finns en hälsotrend i samhället
och en större acceptans för att människor är olika, sade Klaus
Bernpaintner.
Kom till Sverige 1967
Joseph Ousi kom till
Sverige 1967 som flykting från Turkiet, han tillhörde den första gruppen
av syrianer som anlände till Sverige. Den syrisk-ortodoxa kyrkan kom
igång med sin verksamhet här 1970. De första församlingarna fanns i
Hallonbergen i Stockholm och i Ronna i Södertälje. I dag har kyrkan 46
församlingar spridda över landet.
Det finns många aktiviteter som arrangeras av kyrkan. I Hallonbergen har man till exempel bön varje morgon och kväll.
Man uppskattar att det finns cirka 100 000 syrianer i Sverige.
Starka familjeband i flera generationer
De har
tagit med sig sin kultur till Sverige och den innefattar bland annat
väldigt starka familjeband. Familjen är en institution som inbegriper
minst tre generationer och man är van att göra många saker tillsammans.
Det inkluderar också att gå i kyrkan.
- Det är klart att vi har
blivit påverkade av det svenska samhället. Förr höll familjerna ihop mer
och skilsmässor var i stort sett otänkbara. Nu accepterar till och med
kyrkan att man får skilja sig, sade Joseph Ousi.
Han framhåller att kyrkan har en viktig roll i samband med giftermål.
-
Det är viktigt att makarna respekterar varandra i äktenskapet. Från
kyrkans sida försöker vi att hjälpa till med rådgivning och betonar att
det gäller att tänka långsiktigt, att inte ta förhastade beslut.
Gudstjänster på arameiska
Han är orolig över hur skolorna fungerar i Sverige, framförallt bristen på respekt.
-
Det är klart att ungdomar mår dåligt när det fungerar på det här
sättet. Både föräldrarna och skolan måste ta mer ansvar för att öka
tryggheten, sade Joseph Ousi.
Han har varit gift sedan 1975, hans fru är också av syriansk börd och de har fem barn mellan 23-33 år.
-
Vi känner oss som svenskar, Sverige är hemma för oss. När det gäller
barnen måste vi föräldrar visa dem hur livet fungerar. I den
undervisningen har också kyrkan en viktig roll, men när barnen växer upp
är det svårare att motivera dem att gå i kyrkan.
- Ett av våra
största problem är att vårt gudstjänstspråk är arameiska, och våra barn
förstår kanske bara fem procent av arameiska, sade Joseph.
Fråga om äktenskapet
Efter de båda presentationerna följde en frågestund där publiken också hade tillfälle att medverka.
En fråga handlade om äktenskapen hos den syrisk-ortodoxa kyrkan.
-
I gamla tider var det arrangerade äktenskap. Nuförtiden träffas
ungdomarna i samband med olika aktiviteter och pratar själva med
varandra. De väljer själva.
- Kyrkans roll är att hjälpa dem att
förstå betydelsen av äktenskapet, och att ta god tid på sig innan de
beslutar sig för giftermål. På samma sätt försöker vi hjälpa till om det
uppstår problem i ett äktenskap så att man kan undvika skilsmässa.
Dags att flytta hemifrån
Mormonkyrkan
är känd för sitt ihärdiga missionsarbete och att man rekommenderar
ungdomar att åka utomlands för missionsarbete. Hur fungerar detta?
-
Missionsuppdraget är på två år och man blir tilldelad ett land. Man får
betala själv, så det gäller att samla ihop pengar eller i bästa fall få
hjälp av sina föräldrar.
- De unga männen brukar åka iväg när de är
19 år medan kvinnorna kan åka vid 21 års ålder. Jag skulle gissa att
cirka 50 procent av de unga männen väljer att fullfölja en mission, sade
Klaus Bernpaintner.
Det finns regler som man följer som missionär.
En av dessa är att aldrig vara ensam, man har sin missionärspartner
vilket innebär att man lär sig att samarbeta. Dessutom byter man partner
med jämna mellanrum. Det är en nyttig erfarenhet.
- En annan viktig
del i missionärsaktiviteten är att man måste flytta hemifrån. Man får ta
steget att lämna pappa och mamma ordentligt och ta ansvar för sitt eget
liv, sade Monica Bernpaintner.
Förmågan att hantera tid
Hon reflekterade också över rapporterna om att ungdomar mår dåligt.
- Jag tror att det har att göra med bristen på tid eller vår bristande förmåga att hantera tid.
-
I dag är det lätt att ungdomar sitter dygnet runt framför datorn eller
tv:n. Sedan undrar vi föräldrar varför barnen inte lyssnar på oss. Om vi
låter andra uppfostra våra barn blir det som blir, sade Monica.

Sammanställt av Hans Karlsson
Foto: Simon Persson