Tyvärr fick vi ett sent återbud från den politiker som skulle ha varit
med i panelen. Som ersättare lyckades vi få Parvez Manzoor, en muslimsk veteran
i det interreligiösa samtalet. De övriga paneldeltagarna var Henrik Larsson,
präst i Svenska kyrkan i Nacka församling och projektledare för projektet Guds
Hus i Fisksätra, och Maynard Gerber, kantor i Judiska församlingen i Stockholm. Fredsrådets ordförande Hans Karlsson påpekade i sitt korta inledningsanförande att världen trots allt blivit bättre och att människans hälsa och välstånd utvecklats i en positiv riktning de senaste hundra åren. Devisen ”det var bättre förr” är mest ett talesätt som det inte finns så mycket belägg för. Invandring och mångkulturism är ett tema som inte är alldeles enkelt att diskutera. Det kan också lätt få ett negativt tonfall. Men i hög grad beror det på oss själva hur vi väljer att se på vår omvärld. Om vi ser ut över världen, vad upplever vi då? Blir vi glada och optimistiska? Eller känner vi modstulenhet och blir deprimerade?Egentligen är det subjektivt. Det beror vem vi lyssnar på och hur vi själva tänker. Vilken slutsats ska vi dra av det globala läget i dag? Är det provokativt att säga att världen aldrig varit bättre än den är nu? Det är uppenbart att mänskligheten under de sista 100 åren gjort enorma framsteg när det gäller hälsa och välstånd. En sammanfattning av läget skulle kunna bli så här: Vi är friskare och lever längre, vi har en högre levnadsstandard, det finns färre mellanstatliga konflikter, även etniska konflikter minskar. Dessutom har såväl våldet som terrorismen minskat stadigt under de senaste 50 åren. Den ”arabiska våren” har haft icke-våld som ett centralt tema även om de sittande regimerna gripit till våld i några länder. Det finns också en större vilja till samtal och samverkan mellan olika religioner. Det finns många positiva tecken. Det nya Sverige och det nya Europa där olika kulturer möts och ska lära sig att leva sida vid sida är en del av den nya världen. Hur pass optimistiska kan vi vara i Sverige när det gäller det mångkulturella samhälle som växt fram under de senaste 40-50 åren? Maynard Gerber: - Jag växte upp i USA (Chicago) och var privilegierad såtillvida att det samhället redan var mångkulturellt och mångreligiöst. Därför var det en chock när jag kom till Sverige 1975 och upplevde att alla såg likadana ut. De hette ungefär likadant, Andersson, Svensson etcetera, och alla klädde sig likadant. - Nu tycker jag att det är berikande att Sverige har så många olika kulturer som påverkar det svenska samhället. Problemet är att många svenskar känner sig hotade och osäkra på sin egen identitet. - Det tar tid att hantera en så omfattande förändring som skett här. Jag tror inte att Sverige förstod att när man öppnade sina portar så kommer invandrarna att ta med sig många olika traditioner hit. Men det är inte hotande utan berikande i längden. Henrik Larsson: - Jag står mitt uppe i detta då jag verkar i Fisksätra som är ett litet samhälle med cirka 8 000 invånare med ett 70-tal olika nationaliteter. - Jag är optimist.
Tror att det går att finna vägar att skapa delaktighet i samhället för alla. - Men det finns ett undantag, nämligen jakt. - Jakt är en svensk
tradition. Försök att förbjuda jakt i Sverige.- Här ser vi en krock,
en kulturell konflikt. Svensk jakt står mot judisk/muslimsk slakt. Jakt är okey
men inte slakt.Generellt
konstaterades att det skett en förskjutning i det politiska landskapet när det
gäller höger-vänster-skalan. Den frågan känns inte lika central. Den stora
europeiska konflikten handlar i stället om hur vi ska hantera det mångkulturella
samhället. Det samtalet måste tas, annars sviker politiken sin uppgift. En fråga som ställdes till panelen handlade om anpassning av religionen till samhällsutvecklingen. Ska man som jude eller muslim släta över sin religion för att anpassa sig? - I grunden bör man
vara lojal med och ha respekt för den som är olik. - Det går att behålla
sin identitet och samtidigt anpassa sig till hur samhället utvecklas. - Vi måste acceptera
att alla inte tänker likadant. Konflikter behöver inte uppförstoras. Familjemedlemmar
kan ha sina konflikter men de är ändå en familj.
- Religionen är inte en privatsak. Människor lever sin religion i sin vardag. Det måste vi svenskar ta till oss. |
Inledning >