Inledning‎ > ‎

Sveriges Interreligiösa Fredsråd inbjuder till paneldebatt kring aktuellt tema: ”Religion, politik och det mångkulturella samhället”

skickad 15 nov. 2011 06:57 av Sveriges Interreligiösa Fredsråd   [ uppdaterad 2 dec. 2011 00:39 ]
Tyvärr fick vi ett sent återbud från den politiker som skulle ha varit med i panelen. Som ersättare lyckades vi få Parvez Manzoor, en muslimsk veteran i det interreligiösa samtalet. De övriga paneldeltagarna var Henrik Larsson, präst i Svenska kyrkan i Nacka församling och projektledare för projektet Guds Hus i Fisksätra, och Maynard Gerber, kantor i Judiska församlingen i Stockholm.



Fredsrådets ordförande Hans Karlsson påpekade i sitt korta inledningsanförande att världen trots allt blivit bättre och att människans hälsa och välstånd utvecklats i en positiv riktning de senaste hundra åren. Devisen ”det var bättre förr” är mest ett talesätt som det inte finns så mycket belägg för.

Invandring och mångkulturism är ett tema som inte är alldeles enkelt att diskutera. Det kan också lätt få ett negativt tonfall. Men i hög grad beror det på oss själva hur vi väljer att se på vår omvärld. 

Om vi ser ut över världen, vad upplever vi då? Blir vi glada och optimistiska? Eller känner vi modstulenhet och blir deprimerade?
Egentligen är det subjektivt. Det beror vem vi lyssnar på och hur vi själva tänker.

Vilken slutsats ska vi dra av det globala läget i dag? 
Är det provokativt att säga att världen aldrig varit bättre än den är nu?
Det är uppenbart att mänskligheten under de sista 100 åren gjort enorma framsteg när det gäller hälsa och välstånd.
En sammanfattning av läget skulle kunna bli så här:
Vi är friskare och lever längre, vi har en högre levnadsstandard, det finns färre mellanstatliga konflikter, även etniska konflikter minskar. Dessutom har såväl våldet som terrorismen minskat stadigt under de senaste 50 åren. Den ”arabiska våren” har haft icke-våld som ett centralt tema även om de sittande regimerna gripit till våld i några länder. Det finns också en större vilja till samtal och samverkan mellan olika religioner.

Det finns många positiva tecken. Det nya Sverige och det nya Europa där olika kulturer möts och ska lära sig att leva sida vid sida är en del av den nya världen. Hur pass optimistiska kan vi vara i Sverige när det gäller det mångkulturella samhälle som växt fram under de senaste 40-50 åren?

Maynard Gerber: 
- Jag växte upp i USA (Chicago) och var privilegierad såtillvida att det samhället redan var mångkulturellt och mångreligiöst. Därför var det en chock när jag kom till Sverige 1975 och upplevde att alla såg likadana ut. De hette ungefär likadant, Andersson, Svensson etcetera, och alla klädde sig likadant. 
- Nu tycker jag att det är berikande att Sverige har så många olika kulturer som påverkar det svenska samhället. Problemet är att många svenskar känner sig hotade och osäkra på sin egen identitet.
- Det tar tid att hantera en så omfattande förändring som skett här. Jag tror inte att Sverige förstod att när man öppnade sina portar så kommer invandrarna att ta med sig många olika traditioner hit. Men det är inte hotande utan berikande i längden.

Henrik Larsson:
- Jag står mitt uppe i detta då jag verkar i Fisksätra som är ett litet samhälle med cirka 8 000 invånare med ett 70-tal olika nationaliteter. 



- Jag är optimist. Tror att det går att finna vägar att skapa delaktighet i samhället för alla. 
- Samtidigt ser jag svårigheterna. De som kommer hit bär ofta med sig en historia som kan vara full av konflikter. I hemlandet kanske de hade konflikt med människor som de nu bor grannar med. Så när vi tog emot människor från hela världen fick vi också representanter för världens alla konflikter.
- Att skapa samhörighet kommer att ta tid och det krävs mycket respekt för varandras traditioner. Viktigt att verka för delaktighet, vi kan inte sitta och vänta och tro att tiden ska lösa allt.

Parvez Manzoor:
- Min utgångspunkt är att mångkultur är berikande. Jag har insett att om man bara lever i en kultur blir man inte fullbordad som människa. Samtidigt är den här situationen något nytt för hela mänskligheten, tidigare har vi levt i enklaver.
- Vi borde inte vara rädda för mångfalden. Jag kom hit från Pakistan på 60-talet och kan bara konstatera att tack vare det mångkulturella Sverige fick jag ett rikare liv - andligt, intellektuellt, etiskt! Samtidigt betonade han att Sverige inte är mångkulturellt på ett negativt sätt, dvs. splittrat, oviss om sin identitet och osäker om sin plats i historien. ’Svenskheten’ numera delas av mer än en etnisk grupp, och det är berikande!

Under debattens gång konstaterades att religionen visst kan spela roll för att utveckla och påskynda integrationsprocessen. Det kan handla om att förmedla kunskaper på basnivå men också om möten där man kan känna igen sig själv i den andre. 
Relationerna är det största som finns i samhället och därför är det viktigt att skapa mötesplatser. Trossamfund, föreningar, idrottsklubbar och arbetsplatser är exempel på sådana platser.
Religionen kan ge en viss trygghet till människor som är nya i ett nytt land. Samtidigt kan deras tolkning av religionen bli extrem eller dogmatisk, men efter någon generation sker vanligtvis en förändring och anpassning till det nya samhället. Man har då en tendens att bli mer moderat eller sekulär.

Vad kan politikerna bidra med? Hur är relationen mellan politik och religion när det gäller det mångkulturella?
Här ansågs att det har skett en förändring. Tidigare har den politiska världen många gånger sett religionen som en del av problemet. Nu är man öppen för att den kan vara en del av lösningen.
I Nacka kommun har politikerna sett Guds Hus-projektet som något positivt och man ger även ekonomiskt stöd.
Samtidigt finns det exempel på konflikter mellan religion och politik.  
Maynard Gerber pekade på två problem som judar och muslimer har gemensamt i Sverige. Slakt och manlig omskärelse.
- Nu finns det många som vill förbjuda manlig omskärelse före man fyllt 18 år. Det är en konflikt mellan politik och religion.
- Både judendom och islam har en tro som genomförs i handlingar. 

När det gäller slakt så diskuteras att man ska bedöva djuret innan det slaktas. 
- Men det finns ett undantag, nämligen jakt. 

 


 
- Jakt är en svensk tradition. Försök att förbjuda jakt i Sverige.- Här ser vi en krock, en kulturell konflikt. Svensk jakt står mot judisk/muslimsk slakt. Jakt är okey men inte slakt.Generellt konstaterades att det skett en förskjutning i det politiska landskapet när det gäller höger-vänster-skalan. Den frågan känns inte lika central. Den stora europeiska konflikten handlar i stället om hur vi ska hantera det mångkulturella samhället. Det samtalet måste tas, annars sviker politiken sin uppgift.

En fråga som ställdes till panelen handlade om anpassning av religionen till samhällsutvecklingen. Ska man som jude eller muslim släta över sin religion för att anpassa sig?
- I grunden bör man vara lojal med och ha respekt för den som är olik.
- Det går att behålla sin identitet och samtidigt anpassa sig till hur samhället utvecklas. 
- Vi måste acceptera att alla inte tänker likadant. Konflikter behöver inte uppförstoras. Familjemedlemmar kan ha sina konflikter men de är ändå en familj.

- Religionen är inte en privatsak. Människor lever sin religion i sin vardag. Det måste vi svenskar ta till oss.


Från vänster till höger: Parvez Manzoor, Henrik Larsson och Maynard Gerber.
Comments